Malungen höll stånd mot baggböleriet

Anledningen till att Malungen (eller Malungshed som det ofta kallades i äldre handlingar) förblev i privat ägo medan grannbyarna köptes upp av Iggesunds Bruk är en intressant kombination av juridik, geografi och en mycket speciell form av gemensamt ägande.

Här är de främsta orsakerna till att Malungen lyckades stå emot "bolagsdrakarna":

1. Hemmanet som aldrig delades (Samfälligheten)

Till skillnad från många andra byar i Hassela, där varje bonde ägde sin egen tydligt avgränsade mark, var Malungen ett så kallat oskiftat hemman under lång tid. Markägandet var kollektivt mellan ett antal delägare.

• För att Iggesund skulle kunna köpa marken krävdes det ofta att alla delägare var överens, eller att ett laga skifte genomfördes först.

• Malungsborna höll ihop och var sällsynt envetna med att behålla sin gemenskap, vilket gjorde det juridiskt krångligt för bolagsagenterna att bryta sig in i ägarstrukturen.

2. Malungen som "undantag" i skogsindustrins ögon

Geografiskt sett låg Malungen lite speciellt till. Vid tiden för de stora bolagsköpen fokuserade Iggesund och de andra bruken främst på de marker som låg bäst till för flottning.

• Medan markerna runt Vrångtjärn och Sänningstjärn hade vattendrag som lättare kunde anslutas till de stora flottlederna, var Malungen mer av en "platå" med sjön som centrum.

• Innan skogsbilvägarna kom var det dyrt att forsla timmer från vissa delar av Malungen, vilket kan ha gjort att bolagen inte var lika aggressiva i sina uppköpsförsök just där i ett tidigt skede.

3. Stoltheten och "Finn-arvet"

Det finns en stark lokal tradition av att Malungsborna var mer självständiga. Eftersom Malungen var en av de största och bäst etablerade finnbosättningarna, hade de en starkare ekonomisk ställning än de mindre, nystartade torpen.

• De hade bättre marginaler och föll inte lika lätt i "brännvin- och kontantfällan" som fattigare svedjefinnar gjorde.

• Man insåg tidigt värdet av skogen och valde att förvalta den i egen regi genom Malungens bysamfällighet.

4. Norrländska förbudslagen hann ikapp

När Iggesund väl hade köpt upp nästan allt annat i Hassela och blickade mot de sista privata oaserna, trädde den norrländska förbudslagen (1906) i kraft. Lagen satte stopp för bolagens rätt att köpa jordbruksfastigheter av privatpersoner. Malungen hade lyckats "hålla ut" tillräckligt länge för att lagen skulle bli deras räddning.

Iggesunds bruk  sedemera Holmen tar över byarna i norra Hälsingland

Övergången från att marken ägdes av fria svedjefinnar till att den kontrollerades av stora bolag som Iggesunds Bruk är ett av de mest dramatiska kapitlen i Norrlands historia. Det kallas ofta för "bolagsköpstiden" eller "baggböleriet", och det förändrade livet i trakter som Hassela och Malungen för alltid.

Här är en sammanfattning av hur det gick till:

1. Från svedjeråg till timmer

Under 1600- och 1700-talen var skogen inte värd mycket pengar för staten eller adeln. Svedjefinnarna fick därför rätt att slå sig ner och bruka jorden ("finnhemman"). Men under 1800-talet exploderade behovet av virke i Europa. Plötsligt blev skogen – som tidigare bara setts som en förutsättning för svedjebruk – en enorm råvarutillgång för sågverken och bruken.

2. Metoderna vid köpen

Bolag som Iggesund skickade ut agenter (ofta kallade "baggbölande" inspektorer) för att köpa upp hemmanen. Metoderna var ofta tveksamma:

• Arrendekontrakt: Många bönder trodde att de bara sålde avverkningsrätten för en viss tid. I verkligheten skrev de ofta under papper där de sålde hela gården och marken, men fick bo kvar som "arrendatorer" (hyresgäster).

• Brännvin och övertalning: Det finns många historier om hur agenter bjöd på stora mängder brännvin och lade fram kontanter på bordet. För en fattig bonde som aldrig sett så mycket pengar kunde summan verka enorm, trots att den bara motsvarade en bråkdel av skogens verkliga värde.

• Långa avtal: Ofta tecknades 50-åriga avverkningsavtal till extremt låga priser, vilket sög kraften ur gårdarnas ekonomi.

3. Effekten för finnfamiljerna

För familjerna i exempelvis Sänningstjärn eller Vrångtjärn blev konsekvenserna enorma:

• Från ägare till tjänare: Bonden blev arrendator under bolaget. Han var nu tvungen att arbeta med skogshuggning och kolning åt Iggesund för att kunna betala hyran för den gård hans släkt ägt i generationer.

• Restriktioner: Bolagen förbjöd ofta svedjebruk eftersom de ville att träden skulle växa sig stora för sågning, inte brännas upp för rågodling. Detta slog undan benen för den traditionella finska kulturen.

• Social nedgång: Många familjer hamnade i en beroendeställning till "bolagsboden" där de köpte sina förnödenheter på krita mot framtida arbete, vilket skapade en skuldfälla.

4. Norrländska förbudslagen (1906)

Det gick så långt att staten till slut tvingades ingripa. Man var rädd att bondeståndet helt skulle utraderas i Norrland. År 1906 kom den norrländska förbudslagen, som förbjöd bolag att köpa mer jordbruksmark av privatpersoner. Men för många i Hassela var det redan för sent – Iggesund och andra bruk ägde då redan merparten av skogen.