Sänningstjärn omnämns i de historiska källorna som en tidig finsk bosättning. Liksom sina grannbyar valdes platsen ut på grund av närheten till vatten och de omkringliggande höjderna som lämpade sig väl för svedjebruk.
Livet vid vattnet: Sjön Sänningstjärnen var central för överlevnaden. Förutom fisket fungerade de vattendrag som rinner till och från tjärnen som kraftkälla för mindre kvarnar och sågar som bönderna byggde för husbehov.
Finnhemmanet: Sänningstjärn var ett av de hemman som under 1600- och 1700-talet expanderade och delades upp mellan sönerna i familjerna, vilket ledde till att en liten bybildning uppstod mitt i skogen.
Under 1800-talet förändrades Sänningstjärn, precis som resten av Hassela, när de stora skogsbolagen (bland annat Iggesunds Bruk) började köpa upp finnarnas marker.
Från bonde till skogsarbetare: Många av ättlingarna till de första svedjefinnarna i Sänningstjärn gick från att vara självägande bönder till att bli arrendatorer eller skogsarbetare åt bolagen.
Kolningen: Milskalden och kolningen blev en stor del av livet här. Man kan fortfarande hitta spår i skogarna runt Sänningstjärn i form av kolbottnar och rester efter gamla skogshuggarkojor.